Skåpmat: september 2009

Skräddarsytt snacks till True Blood

Etiketter: ,

Exkursioner firar ett år med fraktalkål till pasta

Ett år av bloggande har redan gått och det har varit så roligt! Nog för att jag låtsasbloggade ett tag innan men det var för ett år sedan som jag tryckte på publiceraknappen. Efter en matälskarmiddag med burkbyte blev jag ännu mer sporrad och bloggandet har sedan dess skaffat mig nya kompisar på nätet men också sådana jag faktiskt träffar på rikt. För en som älskar mat och människor kunde det inte bli bättre. Eller jo, bloggen fick ju flytta till Taffel och det blev jag så glad över för där möts ju ännu fler. Tack alla ni som läser, kanske vi ses någon gång!

Första receptet på Exkursioner hämtade inspiration från olika italienska recept där man tillagar grönsaker med vitlök och sardeller som man smälter i olivolja. Allra godast tycker jag att det blir med romanesco, som jag inte har ätit på länge. Jag köpte det på Bondens egen marknad i Malmö förra hösten så jag hoppas på det i år igen. Är det någon som har sett romanesco i stan?

Uppdaterat: Pyttiga romanescohuvuden har idag siktats på Konsum vid Folkets Park i Malmö. Annars går det också bra med grönsaker som kålrabbi, broccoli, savojkål, tomat, lök… Vill du ha mer smak av vitlök så hackar du den och låter den hänga med hela vägen. 

Så här lät det något korta men första offentliga blogginlägget:

Vill du veta vad Gyllene snittet har med romanesco att göra? Ledtråd: Fibonacci.

För den som inte har en aning
För den lite mer avancerade

Fraktalkål till pasta

Receptmakare: sofia gustafson

Portioner: 2-4

Tid: 30 minuter

Servera gärna med fullkornsspaghetti eller snurriga skruvar som matchar romanescon.

  • 4 vitlöksklyftor
    2 msk olivolja
    6-8 sardellfiléer
    ett huvud romanesco, delad i små buketter
    salt
    svartpeppar
    1 dl riven parmesanost
    pasta
  1. Krossa vitlöksklyftorna lätt och stek dem gyllene i oljan. Ta sedan upp vitlöken och släng bort den.
  2. Ta av stekpannan från värmen så att den inte är för varm när sardellfiléerna ska smältas, inte stekas. Smält sardellfiléerna i oljan.
  3. Höj värmen och tillsätt romanescon, stek under omrörning i 5-10 minuter.
  4. Smaka av med salt och peppar. Blanda med parmesanost och pasta och servera!

Eftermiddagste för två och dagens Möllevångstorget

Tyvärr blev det inget afternoon tea på Bloom idag eftersom det serveras på söndagar men Martin gör ett nytt försök snart. Glädjande nog träffade jag honom på torget och hann ändå prata lite mat och kaffe.

Patrik föreslog afternoon tea hemma istället, cucumber sandwich ville han ha och gick efter Jens Linders recept men använde den goda dragonsenapen han köpt på Möllans ost. Jag slängde ihop dinkelscones enligt Johans recept med tillägget en näve var av torkade aprikoser och mandlar. Te bryggdes, kaymak och marmelad dukades fram. Sedan njöt vi. Eftermiddagste är mer min melodi än brunch och nu är suget väckt, jag vill ha mer! I efterhand funderar jag på att kakor saknades, jag hade gärna avslutat testunden med några vallmomadeleiner.

Det finns så mycket fint på torget som står i all sin höstprakt men när blicken vandrat vidare från den ser man det hårda slitet som håller kommersen i rörelse. Någon måste kränga de där pallarna med vindruvor som sjunger på sista versen, frukter ska travas och lådor staplas, hela tiden fylls det på. Några pojkar hade den lagom krångliga uppgiften att sköta majsförsäljningen. Som köpare krävs det också lite arbete med att leta och spana i gyttret, hålla koll på plånboken så man inte blir av med den eller förköper sig. Inte för att man gör av med mycket pengar men man ska ju hinna ta tillvara på allt man kommer hem med om man inte ger bort överflödet då. Mina gåvor är dock inte lika uppskattade av alla. Här, ett nät schalottenlök, bra va? Scha va?

Ibland shoppar jag duktigt och ibland på lust som idag när färgskalan i mina påsar gick i gul och magenta. Granatäpplena kommer nu en masse från Medelhavsregionen. Egyptiska och spanska med ljusrosa söta kärnor fanns på torget idag, tyvärr verkar det inte bli några iranska i år heller, han som brukar sälja dem säger att det blir för dyrt och jobbigt. Jag strör de små rubinerna över maten eller blandar dem på iranskt sätt med golpar, salt och äter med sked. De vita persikorna får jag nog längta efter till nästa år men istället fanns vita nektariner som är goda i sallad med nakenhavre. Majs lät oemotståndligt att grilla en av de sista sköna skånska septemberdagarna. Den billiga vanliga mangolden fick ligga kvar och istället valde jag den dyra med vackra färger. Mangolden åker ner i en ashe reshte eller så tillagar jag den på mitt vardagsvis.

Matbloggareträff på lördag och thailändsk mango

På Al Hilo köpte jag en gammal fläckig thailändsk mango. Den har inte samma lyster och är inte lika väldoftande och rik som den pakistanska mangon, utan den thailändska är den mildaste mangon jag smakat. Den är ändå frisk och lite syrlig med en smak som för tankarna till krusbär, gul kiwi och päron.

Matbloggareträffen då?
Martin bjuder in matbloggare och andra matglada till afternoon tea på Bloom nu på lördag 19 september:
”Jag har länge gått och tänkte på att samla ihop ett gäng matintresserade för att gå på Bloom in the parks afternoon tea, som Lisa har skrivit om

Jag tänker joina Martin och hoppas vi blir fler, kom!

Min kusin i Fukuoka bloggar om anonyma nudlar

Min kusin Fredrik forskar i Fukuoka om att förutsäga en egenskap hos proteinmolekyler … jag tycker att det är mer spännande när han skriver om och fotar japansk mat. Till min förtjusning har han bloggat om sitt besök på nudelrestaurangen Ichiran Ramen där man inte får se personalen och personalen inte heller får se dig.

Khoreshte karafs: Syrlig sellerigryta med persilja och mynta

Höstmat som inte är för robust har Annika efterlyst. Jag har funderat i lite samma banor och för mig ligger de persiska grytorna nära till hands, de tillagas ofta med färska örter som det dräller av nu, som till exempel ghormeh sabzi och olika sorters khoresht.

Den svenska bleksellerin är här och blir mer omfångsrik för var dag. Riktigt närodlad från Arlöv finns det hos mamman och sönerna som brukar stå på Möllevångstorget, men fin selleri brukar också finnas hos den glasögonprydda damen med mörkt kort hår som brukar stå lite bakom ruschen. Sist hade hon blad till salu också, annars kan du välja selleristånden som har bladen kvar för de ska användas i sellerigrytan nedan. Jag har redan bloggat om khoreshte karafs men tycker det är på sin plats för en repris i något modifierad form. Nu när det är en lång sellerisäsong framför oss.

Khoreshte karafs eller persisk sellerigryta

Receptmakare: sofia gustafson

Portioner: 4

Tid: 2 timmar

Khoreshte karafs, uttalas ungefär ”sjåreshte karafs”, är ett exempel på en syrligare rätt från det persiska köket. Smör rundar avsmakerna fint och kan behövas i frånvaron av kött. Vill man ha kött i grytan så steker man det med löken när den är gyllene. Sedan kokar man det med övriga ingredienser. Jag tycker om att blanda i veggo-kycklingbitar, qournbitar eller stekt fisk innan servering. Då kan man steka dessa i saffran istället för att blanda den i grytan. Efter några dagar i kylen går den vegetariska varianten väl ihop med chorizo.

  • 1 gul lök, finhackad
    smör, olja eller ghee
    ½ tsk gurkmeja
    ev 500 g kött i små grytbitar (lamm, kalv, kyckling)
    1 blekselleristånd, cirka en liter skuren i bitar på 2-3 cm, använd gärna bladen också
    3-5 dl bladpersilja, finhackad
    1-2 dl färsk mynta, finhackad, torkad i mindre mängd kan ersätta färsk
    ½ – 1 dl pressad lime eller citron, iransk pressad lime finns att köpa på flaska, helst av märket 1 & 1
    en nypa saffranstrådar
    salt
    svartpeppar
    ca 5 dl vatten, tillsätt med försiktighet efter hand så grytan inte blir för tunn
  1. Stek löken gyllene, tillsätt gurkmejan och stek i en halvminut. Häll över i en gryta.
  2. Fräs sellerin i en stekpanna ca 10 min, häll över i grytan.
  3. Stek örterna i 5 minuter och häll dem i grytan.
  4. Tillsätt lime- eller citronjuice, saffran, salt, peppar och vatten, låt koka sakta i 25-30 minuter tills sellerin är mjuk och god.
  5. Smaka av med salt, lime eller citron och smör för att runda av.

Torgkavalkad från Malmö

Lördagen bjöd på härligt höstväder med regn och sol om vartannat. På Facebook varvades torgförväntningar med shoppingrapporter i statusuppdateringarna. Vänner och bekanta morsade på varandra kring Möllevångstorget, regnblöta inköpslistor kramades hårt och intensiva blickar sökte av utbudet som var överväldigande. Lördagsfina och oömt klädda – alla samlades för att handla inför solohelgmyset eller hela veckans måltider för en familj på sju. Ingen kan ha blivit besviken, eller jo, en kompis berättade att det inte blev något riktigt hela-påsar-tiorace.

 
Mycket Krav-märkt på Bondens egen marknad där Lantbrukaren ska ha odlat eller fött upp allt den säljer och allt är odlat inom 250 km radie från marknaden. Torgmarknadsanpassad pakethållare fulländar upplevelsen.


Getostar från Vilhelmsdals Gårdsmejeri på Österlen.


Performance och umpa-bumpamusik på Möllevångstorget.

 
Dignande marknadsstånd: Även för en stammis var Möllevångstorget imponerade.


Istället för dramaten: Min cykel lastad med dahlior, plommon och vårrulledeg.

Malmömarknader och persisk perspiration

Stjälkselleri, rädisor, mynta, koriander, bladpersilja, bockhornsklöver.

Förra lördagen blev det ingen torghandel för mig så nu är jag laddad inför morgondagens marknader i Malmö. Ännu mer sugen blev jag efter Anders Öhmans inlägg om förra lördagens Bondens egen marknad. Anders är bara så bra med sina recept, vintips, fina bilder och hans matglädje som känns genom skärmen. Extra användbar är han för oss som bor i Malmö.

På Möllevångstorget har jag hunnit handla lite redan och där är det fortfarande högsäsong för gröna blad, sallat och örter. Stjälksellerin har funnits i ett par veckor och växer till sig för var vecka. Bockhornsklövern dyker upp ibland och då passar jag på att köpa ett knippe. Som tur är så blir det inte så ofta för åtminstone mina armhålor utsöndrar karakteristisk shanbelileodör: Svett, med mycket stort S. Bockhornsklövern gör att man svettas mer men det går faktiskt också att känna på lukten om någon har ätit bockhornsklöver. Du kanske har ätit ghorme sabzi någon gång, då vet du. Jag har inte noterat doften när det gäller fröna men det kanske beror på att jag inte konsumerar så stora mängder av dem. I alla fall så har jag känt en tendens till social fobi och tvättmani den senaste tiden så nu tänker jag hålla mig ifrån bockhornsklövern ett tag trots att det är så gott i maten.

Jo just det: Performance som inleds på Möllevångstorget imorgon lördag klockan 13.30. Cai Yuan & Jian Jun Xi i samarbete med Lilith Performance Studio.

September, I’ll remember


Är skön i kroppen efter höstens första kallbad. Tjugofem grader var det ute och sexton i det alldeles klara vattnet. Några maneter gled förbi men de är ännu små, en del så små att de knappt ens syns. Jag vet att de behagliga baddagarna blir färre men för mig har hösten alltid andats förväntan. Familjen, vännerna och kollegorna samlas igen när skolan börjar, jobbet drar igång och projekt startar. Jag tycker om när det händer saker och längtar tillbaka till allvaret även om sommaren för mig inte är helt förknippad med semester och bekymmerslöshet.

I september är jag född, det är brorsan också, men nu är det bara jag kvar. Det är den nionde hösten utan min bror och det är ensamt. Augusti är en månad för alltid förknippad med smärta, präglad av min lillebrors död och början på ett livslångt sorgearbete. I augusti är jag så nära så nära dödsbeskedet och krisen därefter. Det är som att det sitter i kroppen, när dagarna blir kortare, ljuset faller på ett visst sätt, de varma kvällarna, skördetid, de där vansinnigt vackra sensommardagarna vars höga klarblåa himmel ändå har gått att uppskatta trots bottenlös sorg. När augustis närvaro i nuet klingar ut är hösten en tid för minnen, smärtsamma och hjärtesvällande. På samma gång som jag lever vidare lycklig, nyfiken, allvarlig och hungrig är storasystern i mig fortfarande gränslöst stolt över lillebror men samtidigt livslångt ledsen.

Min bror är inte den ende unge mannen i min närhet som tagit sitt liv och jag har mött många personer som också mist någon genom suicid. Nästa vecka, den tionde september är det den internationella dagen för suicidprevention, då minns vi dem vi mist och kraftsamlar för att främja psykisk hälsa och rädda liv. Folkbildning och att bryta tystnaden kring det tabu som självmord är ingår i det förebyggande arbetet som bland andra SPES och WNS bedriver. Det är inte som myten säger: ”De som talar om självmord gör det inte”. De flesta som tar sina liv har pratat om det så vi måste försöka våga se, lyssna och stanna kvar hos dem som upplever att enda utvägen är att ta sitt liv.

Annons