Skåpmat: december 2009

Julklappar som räcker ända till nyår

Nyårsförberedelserna är igång men jag har bara kommit till klurarstadiet. Jag vet så mycket som att jag ska rulla bollar av getost. Inspirationen kommer från Jens Linder, jag har tidigare provat olika smaksättningar men vad nyårsaftonens småplock ska innehålla har jag inte bestämt än.

Den goda julen varar än för vi har inte hunnit äta upp klapparna som jag kirrade mellan skiften. Möllans ost räddade mig igen, efter nattjobb behövde jag verkligen hjälp men därinne föll allt på plats och jag kom på mig själv med att flina brett och nöjt på vägen hem därifrån. Peter Mårtensson är nog världens snällaste osthandlare och se vilka skatter han har i butiken:

Raclettejärn med värmeljus under, raclette, serranoskinka och balsamicoschalottenlökar: Min julklapp till Patrik. I Berlin frossade vi i raclette och fortsätter med det på hemmaplan men har uppgraderat oss från Lidl till Möllans ost. Apropå Lidl så är det stället inte alls så dumt för även i deras butiker i Sverige kan det finnas tyska specialiteter och deras cornichons var superba till raclette.

Chabichou du Poitou: Från mig till mig och nyårsbubblet.

En jul i Grillby

Mitt bidrag till årets julbord: Färdiglagad finsk kålrotslåda, granatäpplen från Iran, pomerans mest för prydnad och macadamianötter köpta i Berlin.

I min familj är alla vuxna så julfirandet blev därefter, alltså rätt soft och anpassat till personer med yrken där arbetet är intensivt vid jul. Lyckligtvis var vi alla lediga på julafton även om jag jobbade till julaftons förmiddag. Jag ville verkligen hem till familjen så efter jobbet cyklade jag hem, tog en taxi till Sturup för att flyga till Bromma där pappa plockade upp mig och Patrik. Vilken färd mot Grillby det blev med snötyngda tallar i Rinkeby och vit dimma över Ekolsund.

Tänk att allt klaffade och så god julen blev. Det var det enklaste julbordet någonsin, fokus blev istället på att träffas och prata eftersom vi inte gör det så ofta. Det tar några dagar att varva ner och matlusten brukar komma tillbaka i mellandagarna. Jag bidrog inte till julbordet med så mycket mer än min närvaro, annat var det förra julen när jag hade tid för både det ena och det andra även om det inte då heller hamnade så många recept på bloggen.

Den starkaste traditionen är numera julklappsleken. Alla tar med sig några julklappar efter förmåga och sedan kastar vi tärning om paketberget. På slutet blir det riktigt hetsigt när klockan tickar ner mot stopptid. Då gäller det att få tärningarna att slås snabbt runt bordet så man får chansen på det man vill ha som någon annan sitter och håller på. Till slut är alla alltid glada för sina klappar.

Man måste småäta hela tiden för att orka med aktiviteterna, pappa hade fixat kluriga julfrågor och efter att han letat upp en rörtång så jag kunde knäcka macadamianötterna spelade vi Med andra ord. Nubben må ha lossat tungans band men fjättrat hjärnans så ordförklaringarna smattrade inte direkt fram längre. Då hade för länge sedan blivit juldag så vi avslutade med pyjamasparty. Skönaste julen.

Det ska vi fira: Vintersolståndet och Yalda

Ikväll firar många iranier Yalda, en uråldrig tradition som infaller på årets längsta natt, vid vintersolståndet. Jag vet inte riktigt hur man ska göra det men jag gillar att göra det. Så jag vilar en stund med en kopp te, käkar granatäpple och nötter i visshet om att ljusare tider stundar.

Vaddå vinterklagan, pomeransen är ju här!

När jag vaknade på jobbet idag var hela världen vit och sådär skönt dämpad. Snö som faktiskt ligger kvar gör att jag känner mig ännu mer hemma men kylan biter ändå i kinderna, det blir ett fasligt trampande med fastfrusna växlar (på trean) och stela fingrar fumlar med låset som också det isat igen.

När cykelturen blir en plåga i kylan kan det behövas något roligt på vägen hem och på Morot & Annat lyser det varmt och inbjudande. Igår kom jag hem därifrån med en påse full med gotter, nästan det enda i mitt liv som vittnar om att julen närmar sig. Däri var marsipan och mörk nougat som jag tror att Lisa twittrat om, det ringde i alla fall en klocka när jag stod och valde mellan ljus och mörk. Blodapelsiner, ännu bara av sorten moro men om Morot & Annat håller stilen så kan vi nog få se både sanguinello och tarocco. Och så äntligen: pomerans, som jag har längtat efter den sura apelsinen med den korta säsongen. Det är fint att det finns ekologisk pomerans i stan eftersom skalet är så användbart. Vidare innehöll påsen valnötsolja, några meter saltlakrits, hampafrön, rödkål och annat viktigt inför helgerna – allt ekologiskt dårå.

Chabichou de Poitou och annat saknat från Berlin

Eftersom jag levt mitt liv i lådor och resväskor de senaste veckorna så är min hjärna rörigare än vanligt. Det är faktiskt inte bara dåligt för idag hittade jag en bortglömd Chabichou de Poitou i kylen, vilket gjorde denna ruskiga tisdag betydligt godare att genomleva. Just denna favoritost köpte jag i Berlin där det också fanns ett stort utbud av getostar i vanliga mataffärer. Bland annat friska, syrliga och bredbara getostar som satt som en smäck på rundling, det tyska rågbrödet med den välgräddade skorpan.

Kaffeträff i Malmö sön 20/12 14-16

Martin bjuder in till matnördshäng med kaffeprovning! Detta är ju bara för bra för att missas och kostar nästan inget. Jag tar med mig Patrik och hoppas få träffa er.

Undrar du vad det är för skillnad på olika kaffen?

Varför espresson smakar olika på olika kaféer, eller är du bara nyfiken på att lära dig mer om kaffe?

Jag har fått låna en lokal där jag tänkte bjuda några matintresserade bekanta på olika sorters kaffen och testa olika bryggmetoder, nu på söndag den 20 december, mellan 14-16.

Besök Martins blogg och anmäl intresse i kommentarerna eller mejla.

Lämnar Möllan

Jag har egentligen inte alls tid med att skriva det här men alltså ni anar inte hur lycklig jag är över att flytta, trots att jag lämnar Möllan. I Östra Sorgenfri, ganska precis mitt emellan Möllan och Rosengård har jag äntligen hittat ett hem. Här finns ett riktigt kök: spis med ugn, kyl, frys, speceriskåp och bakbord. Tänk att jag levt med trinette och campingugn i nästan fyra år.

Mamma och pappa är i Malmö och hjälper mig och Patrik att flytta. Idag bar och bar vi tills vi behövde stärkta oss med en kopp så vi felparkerade bil och släp för en kaffepaus på hörnet. Torghandeln höll på att packas undan men jag sprang och köpte granatäpplen från Isfahan som jag spanade in på Nassim livs och Tehran Supermarket. Jag vet att jag kommer att sakna närheten till torget men jag ju cyklar överallt ändå och jag kommer i alla fall närmare lavashbageriet och Norra Grängesbergsgatan.

Nä, nu måste jag packa upp grejer, städa ur gamla lägenheten och sluka några nävar granatäppelkärnor. Det är lite rörigt nu som ni märker men snart kommer recept från mitt nya kök.

Flygmat

När vi reser blir Patrik och jag dummare tillsammans och gör alltid samma misstag. Kommer jättetidigt till flygplatsen, checkar in och går igenom säkerhetskontrollen. Ensam kommer jag istället precis i tid, tar gärna en sväng förbi fel terminal tills jag gråtande tar mig genom säkerhetskontrollen och dröjer mig kvar bland restauranger och butiker tills jag måste rusa till gaten för där vill jag sitta så lite som möjligt. Huva, man kan ju se farkosten man ska lämna marken med.

När vi skulle flyga hem från Berlin så fanns det innanför säkerhetskontrollen ett enda kafé med hutlösa priser såklart. Men det gjorde inte så mycket för de hade ananasbitar toppat med mörkblå druvor och vaniljkvarg med körsbär. Jag älskar kvarg och i Tyskland finns det överallt, i många former.

Vissa flygplatser har lite mer att välja på, Newark till exempel. Jag var tvungen att försäkra mig om att jag skulle få något att äta över Atlanten eftersom vi var tvungna att evakuera flygplanet och då skulle inte den vegetariska maten hinna med nästa. Det första planet hade ingen el och därför ingen luftkonditionering så det blev överhettat och vi passagerare rann ut därifrån allihop. Det fanns en massa riktig mat att välja på men jag hann inte vänta på något som skulle tillagas så jag valde krispsallaten med hallondressing. Mycket smak på sallaten och så den söta dressingen på det, ljuvligt i sin enkelhet.

Bästa vegetariska flygplansmaten jag ätit var hos Air India, intressantaste var koschermaten hos ElAl. Vad har ni andra för erfarenheter? Var äter man bäst, innan säkerhetskontrollen, på vilket flygbolag?  Jag flyger helst inte för jag är rädd, både för att vara tiotusentals meter i luften och för att vårt klimat ska paja. Så hur äter man bäst på tåget och var i världen rullar det?

Annons