Skåpmat: april 2010

Orange och grön dag på torget: Mispel, pomerans och nässlor

Idag var det jag som knep den sista påsen nässlor. Sen som jag var så var det med pirrig mage som jag frågade om det fanns några kvar. Nässlorna ligger nämligen inte framme utan får skydd mot solen, under en filt. För nu har vintergreppet släppt, torget börjar blir myllrigare och mer välförsett. Ja det är våren sjöng jag högt för mig själv när jag packade upp kassarna. Det är inte längre enbart de knöliga rotsakerna som är fina, även om frukt och grönsaker än så länge kommer från till exempel Spanien, Italien och Tyskland. Färsk vitlök har funnits ett tag, liksom bondbönor. En överraskning var att det fanns pomerans till salu på torget, det händer inte så ofta och jag trodde säsongen var slut nu. En annan var att jag skulle bli galet sugen på svenska gurkor och köpa en hel påse.

Japansk mispel är en typisk säsongsfrukt som kommer med våren. Nu finns mispeln på Möllevångstorget eller i butikerna runtomkring. Jag brukar äta mispelfrukten som den är men har också använt den till mat där det behövs syra och sötma, i den här chutneyn spelar mispeln huvudrollen.

Fynd och förväntningar: Morada de Amposta, ramslök och nässlor

Jag må vara fältbiolog emeritus men nu är jag också stadsbo och köper därför vårgrönskan. Om jag kommer tidigt till Möllevångstorget imorgon hoppas jag på nässlor, förra lördagen knep ett par sista påsen mitt framför ögonen på mig. Ramslök och spansk rödlök fanns idag på Morot & Annat. Taffel har recepten.

True Blood-godis: Blonda lockar med saffranssmak

Pashmak med chokladsmak var ingen höjdare, enligt Hossein på Nassim livs, så i år tog han in saffranssmakande sockertussar. Det spunna sockret från Iran är silkigt och liknar ull från angorageten, de fina trådarna i löst sammanhållna sjok smälter i munnen. Pashmak är inte särskilt likt nöjesfältssockervaddens klibbiga volmar vilka vajar på pinnar, i fast grepp på barnahänder som tillhör sockerhöga små (och ibland stora) med kladdiga kinder. Det sägs att pashmak kommer från Yazd i Iran, om sockervadden verkligen är uppfunnen där vågar jag inte påstå, det finns italienska, turkiska och kinesiska varianter, flera hundra år äldre än den amerikanska maskinspunna.

Pashmak görs av socker, mjöl, olja och håller därför formen. Jag tycker att det smakar lite nötigt och varmt som kikärtsmjöl, eller kanske är det sesamolja i som gör det, oftast står det inte specificerat på påsen. Pashmak kan finnas i till exempel ros- eller vaniljsmak men min favorit är den saffranssmakande blekgula, inte helt olik Sookies blonderade tånglockar eller Sarah Newlins perfekta svall.

För emliga mammor: Blomkålssoppa med ädelost, whisky och vanilj

Efter maratonmatlagning inför påskaftonen hade jag ädelost och blomkål i kylen men ingen fantasi i huvudet. I jakt på inspiration vände jag mig till Annika som har jättemånga fina recept, läsvärda inlägg och hungriga barn. Här hemma är det bara två munnar att mätta men de är krävande. Jag valde snabbt Annikas recept på blomkålssoppa som jag gjorde om lite efter vad jag hade hemma. Snabbt gick det, smaskigt tyckte Patrik och jag höll med.

När min slutkörda mor kom på besök och blev krasslig värmde jag upp resterna av blomkålssoppan och kom på mig själv med att droppa soppa på handleden för att mamma inte skulle bränna sig. Sjuklingen åt ordentligt och kvicknade faktiskt till av soppan för från min emliga moder hördes – det var gott! Här kommer receptet, mamma.

Blomkålssoppa med ädelost, whisky och vanilj

Receptmakare: sofia gustafson

Portioner: 4

Tid: 40 minuter

  • 1 liten gul lök
  • 1 msk whisky
  • 1 litet blomkålshuvud
  • 2 dl vispgrädde
  • 3-4 dl grönsaksbuljong
  • 1 paket ädelost, gärna Kvibille Gräddädel
  • 1 nypa vaniljpulver
  • salt
  • svartpeppar
  • rostade mandlar
  • olivolja
  • ev persilja
  1. Finhacka löken och stek den en stund i smöret på låg värme. Tillsätt whisky och låt den koka in.
  2. Lägg i blomkålen, buljong och grädde. Koka i cirka 20 minuter.
  3. Smula ner osten och mixa soppan slät.
  4. Smaka av med vaniljpulver, salt och svartpeppar.
  5. Toppa med rostade mandlar, olivolja och strö eventuellt över lite persilja.

Konst och kakor: Sockerbagaren Charles Boutard

Konstrundan på Österlen är inte min grej och när Malmö har detta att erbjuda i påsk så är det verkligen ingen mening med att lämna stan. Carl Boutard ställer ut på Ping Pong:

”Min farmor berättade för mig att barnvisan En Sockerbagare handlar om min farfars farfars far, konditorn Charles Boutard. Hon sa att den komponerades av en gatumusikant i Köpenhamn på artonhundratalet. Året innan farmor dog gav hon mig ett litet porträttfotografi. På baksidan har någon skrivit Charles – Gingas man – Bagaren.”

I utställningen på Galleri Ping- Pong i Malmö vill Carl Boutard levandegöra historien om sin förfader bagaren. Konstären har sammanställt dokument från släktingar och arkiv samt gjort en faksimil på bagarens bevarade receptsamling ”skreven i Kjöbenhavn 1853″. Med receptsamlingens hjälp har sedan konditorn David Fernandes på Patisserie David i Malmö återskapat några av de etthundrafemtiosju år gamla recepten – och införlivat ett av dem i sitt eget utbud.

Under arbetet med utställningen reste Boutard till New York för att intervjua den enda nu levande släktingen som mött bagarens hustru Ginga. Skulle sanningshalten i farmoderns berättelse hålla vid en närmare granskning? Kunde den sockerbagare man sjöng om som barn verkligen vara en människa av kött och blod – och till råga på allt en namne? Intervjun samt bakverk, fotografier, dokument och en teckning finns att ta del av på galleriet från och med påskafton kl. 12 – 16.

Carl Boutard har tidigare ställt ut på bland annat Skissernas Museum och Galleri 5 i Lund samt Bonniers Konsthall och Galleri Angelika Knäpper i Stockholm.

Uppdaterat: På vernissagen bjöds på ljuvliga tarteletter med apelsinkräm och flamberad italiensk maräng från Pâtisserie David, efter originalrecept ur sockerbagaren Charles Boutards handskrivna kokbok.

Annons