När jag vaknade på jobbet idag var hela världen vit och sådär skönt dämpad. Snö som faktiskt ligger kvar gör att jag känner mig ännu mer hemma men kylan biter ändå i kinderna, det blir ett fasligt trampande med fastfrusna växlar (på trean) och stela fingrar fumlar med låset som också det isat igen.

När cykelturen blir en plåga i kylan kan det behövas något roligt på vägen hem och på Morot & Annat lyser det varmt och inbjudande. Igår kom jag hem därifrån med en påse full med gotter, nästan det enda i mitt liv som vittnar om att julen närmar sig. Däri var marsipan och mörk nougat som jag tror att Lisa twittrat om, det ringde i alla fall en klocka när jag stod och valde mellan ljus och mörk. Blodapelsiner, ännu bara av sorten moro men om Morot & Annat håller stilen så kan vi nog få se både sanguinello och tarocco. Och så äntligen: pomerans, som jag har längtat efter den sura apelsinen med den korta säsongen. Det är fint att det finns ekologisk pomerans i stan eftersom skalet är så användbart. Vidare innehöll påsen valnötsolja, några meter saltlakrits, hampafrön, rödkål och annat viktigt inför helgerna – allt ekologiskt dårå.

Jag älskar Malmö! Mycket tack vare maten här, det var inte bara Patrik jag längtade till när jag fortfarande bodde i Göteborg medan han redan flyttat hit. Stockholm i all ära men inte såg jag någon bergamott där. Hemma i Malmö har tydligen inte så många insett bergamottens storhet för det fanns fortfarande några kvar på Morot & Annat så jag räddade de torra citrusfrukterna ur fyndkorgen. Skynda er dit om ni gillar pomerans eller är nyfikna på denna sura apelsin, för där finns fortfarande några kvar för tio kronor kilot. Och som ni säkert redan vet är allt ekologiskt i butiken, förresten har de Bjørnsholm Gårdmælk, dansk helmjölk. Äh, nu förlorade jag mig i godsakerna igen. Lika intensivt som jag njutningslystet samlar ingredienser i min hemstad hatar jag mitt kök. Följaktligen kräver kombinationen av pyttelitet kök och många små inköp sina skåprensningar. En sådan skedde ikväll.

Annika skrev nyligen om pannkakor, de lät såklart smaskiga och gav mig nu dessutom förevändning att gå loss på godsakerna som staplats i skåpen. En burk dulce de leche på utgång plockades fram (sötad kondenserad mjölk kokad i tre timmar), grädde vispades, bananer skivades, rostade hasselnötter hackades och bergamottsirap kokades. Sötsaker och bakverk är inte min turf men i brist på lönnsirap och i rikedom av citrus tog jag helt sonika och rev bergamottens åldrade skal, kramade saften ur frukten och kokade till en sirap tillsammans med socker och vatten. Jag kokade nog lite för länge, efter femton minuter tappade jag bort tiden, kanske hade sirapen varit klar efter bara tio femton minuter? Tips om sirapskokning mottages tacksamt! I alla fall så blev det en mycket trögflytande bärnstensfärgad sirap med citronapelsinig syrlighet med den karakteristiska bergamottaromen koncentrerad i skalraspet. Jag tänker mig sirapen till choklad och mjuka kakor, vad tror ni?

Jag gillar havresmak så havregryn fick smaksätta de tjocka pannkakorna som Patrik tyckte var mycket godare än vanliga pankisar. Under måltiden funderade jag på om inte blåbär hade varit gott till bergamottsirapen, kanske i pannkakorna?

Mina favorittoppingar för kvällen:
bergamottsirap + smör (kanske dags att koka bergamottkola?)
dulce de leche + vispad grädde + banan + rostade hasselnötter

Passa på att bekanta dig med pomeransen för dess korta säsong tar snart slut. Pomerans har doftande skal och saft som är syrlig och lite kärv, tart som man skulle säga på engelska. Apropå det så heter frukten ofta Seville orange eller bitter orange i recept på engelska och pomeransen används i engelsk marmelad, gärna ”thick cut”.

Här används oftast det torkade skalet. Det kryddar brännvin och glögg eller används malet i bröd och pepparkakor. I Finland förnims pomeransskalet i memman som kommer att dyka upp i kyldiskarna framåt påsk.

I det persiska köket används hela frukten, narenj heter den på farsi. Skalet används i matlagning, av blommorna görs en ljuvlig sylt och fruktsaften kan kokas ihop till en pasta som används som smaksättare. Saften pressas över fisk eller så låter man frukten baka med fisken i ugnen.

Spenaten härstammar från Persien och används i mängder och på många olika sätt i det persiska köket; kall som varm, i grytor eller ris. Ashe reshte, kookoo sabzi, rödbetssoppa med bönor och spenat är några exempel. Också föregångaren till omeletten har persiskt ursprung och olika sorters kookoo är fortfarande vanligt förekommande. De kan innehålla potatis, dill, blomkål eller spenat som i nedanstående omelett där den ackompanjeras av saften från pomerans.

I Malmö hittar du pomerans på Nassims livs vid Möllevångstorget och ekologiskt odlad hos Morot & Annat vid Drottningtorget.

• Mer pomerans på Taffel.se: Pilgrimsmusslor med vitlök och pomerans

Spenatomelett med pomerans

Receptmakare: Sofia gustafson

Portioner: 2

Tid: 20 minuter

• 250 g fryst spenat
  2 vitlöksklyftor, tunt skivade
  ½ tsk salt
  svartpeppar
  4 ägg

1. Tina den frysta spenaten. Skär i mindre bitar om bladen är stora.
2. Stek vitlöksklyftorna i en stekpanna, de ska bara precis börja ta färg.
3. Tillsätt spenaten och fräs i några minuter, rör om då och då. Salta och dra några varv med pepparkvarnen.
4. Knäck äggen i en bunke och vispa sönder gulorna lätt med en gaffel.
5. Sprid ut spenaten i stekpannan och häll äggen över. Stek tills äggen stelnat eller har en krämig konsistens. Vändstek eller behåll krämigheten, allt efter egen smak.
6. Skär omeletten i bitar och servera, vid bordet pressar du pomeranssaft över omeletten.

Det är första veckan i mars och våren är här! Vintergäck och snödroppar sticker upp ur den mörka jorden och på Möllan lyser citrusfrukterna. Det finns citrus i mängder och lyckligtvis piffar de upp de mer närodlade rotfrukterna som är en trygg bas att stå på, för våren märks inte så mycket på de svenska grödorna.

I lördags snokade jag reda på närodlade morötter, palsternackor och råkade köpa tre kilo lök från Öland. Ett kilo har redan blivit till pissaladière, den pizzaliknande traditionella rätten från Nice, som det finns många varianter av i kokböcker och på internet även om de flesta är snarlika. Sardeller och oliver ger välbehövlig sälta ovanpå den söta långstekta löken med provençalsk kryddning som man brer över tunn deg och gräddar i het ugn. Gitto har ett recept som är jämförbart med det gamla DN-receptet jag använde men jag bytte ut cirka en femtedel av vetemjölet i degen mot havrekli.

Det säljs inte bara massvis med citrus på Möllan utan det finns många olika sorter att välja bland, här är lördagens skörd (se bilden):
Söt citron från Iran, ätes som den är, skala och ta gärna bort de beska hinnorna. Tehran Supermarket, Sunshine livs och Al Hilo.
Pomerans (små orange) från Sicilien, kan till exempel pressas över fisk istället för citron. Nassims livs.
Clementiner (något päronformad) från Turkiet.
Blodapelsiner (rödorangefläckiga), finns ekologiskt odlade på Astrid och aporna. Tyvärr finns det inte så mycket ekologisk frukt på Möllevångstorget. Men ibland hittar man sånt här. Handlaren som sålde ekologiska och rättvisemärkta blodgrape visste inte vad det var men han skulle slå upp det i sitt lexikon. Jag tror att det var jag som förklarade dåligt för sedan frågade han mig om det var frukt utan chemicals. Och det är det ju ungefär. När det gäller rättvisemärkningen är jag osäker på om vi förstod varandra.

I shoppingyran köpte jag dessutom en burk sylt av surkörsbär från Iran som är lyxigt mörk, fyllig och frisk. Sylten är flott till ost, till exempel vitmögelostar, får- och getostar. Tanken på den sötsyrliga sylten får mig att längta efter den kall till varm ostkaka med vispgrädde eller varm till våfflor med vispgrädde. Körsbärssylten skulle ha varit en present, men åh, jag behöll den själv…