Posts Tagged ‘surkörsbär’

Fruktstund: Persikolassi med körsbär

persikor, aprikoser och bigarråer

Söta släktingar

Se på dem! De var oemotståndliga så hem från torget kom jag med en hel påse trots att jag lider av samma problem som både Gitto och Lisa, jag äter inte upp frukten (det gör Patrik). Jag har till och med påstått att jag inte gillar frukt. Men sanningen är att jag gillar prunusar som de söta släktingarna ni ser på bilden. Särskilt gillar jag dem torkade eller i maten och jag tycker också om att dricka dem. Därför mixade jag persikor och surkörsbär till en lassi, det är ett av mina knep för att frukten inte ska förfaras. Jag har inte provat att göra lassin med bigarråer men det borde gå bra och kanske skulle man kunna använda mandelgrädde för att få en ännu godare veganlassi?

Persikolassi med körsbär

Receptmakare: sofia gustafson

Portioner: 1 stort glas eller 2 små

Tid: 25 minuter

  • 1 persika
    15 surkörsbär
    1 msk ljust muscovadosocker
    1 dl yoghurt, gärna matlagningsyoghurt
    1 dl vatten
  1. Kärna ur frukterna och lägg dem i en blender eller mixerskål. Tillsätt sockret och mixa slätt.
  2. Häll i vatten och yoghurt, mixa vidare till en skummande dryck.
  3. Ställ på kylning i 15 minuter och häll sedan upp på glas.

Bärgat i Berlin: Canelés, squashblommor, surkörsbär och platta persikor

Oj så mycket gott det fanns i Berlin, dessa läckerbitar inhandlades på marknaden på Karl August Platz och det var vad jag fick med mig hem på tåget. Men nu finns inte så mycket kvar.

I mitten tronar canelés från Lautz Patisserie, framför vilar squashblommor.

Surkörsbär fanns på alla marknader och i välsorterade frukt- och gröntbutiker. Underbart urbant så här ska göras några körsbärsgrejer på iranskt vis och kanske också lite spottsoppa, får ringa mormor och höra hur man gör. Eller kanske göra som Anna när mina köpekörsbär tagit slut?

Till vänster små gudomligt söta platta persikor med vitt fruktkött, kallades bland annat för Bergpfirsiche på tyska. När jag var sexton reste jag på språkresa till Frankrike, jag gick ingen kurs eller så utan bodde med en familj i franska Baskien. Där trånade jag efter en blond dansk och så var det då de där andra bleka ludna också; de vita persikorna. Det var det mest sensuella jag kom att släpa hem på tåget till Sverige. Pêches blanches kallades de vanliga runda och en platt persika kallades helt enkelt för pêche plate blanche. Det var väl den franskan jag lärde mig eller så är det bara det viktigaste jag kommer ihåg nu när jag är dubbelt så gammal.

Annons